
Kan det bli en rödgrön samlingsregering med stöd av Centerpartiet 2026? Det skulle vara en möjlig och positiv lösning för Sverige. Sakta men effektivt kan en sådan regering påbörja en avveckling av nyliberalismen. Staten måste få rätt att gå med underskott för långsiktiga investeringar som billiga, bra bostäder, järnväg, skola, vård, omsorg, grön omställning även i industrin och full sysselsättning.
Det tror i alla fall Rolf Norberg, teknologi doktor och före detta VD. Han har egenpublicerat en bok vid namn Sveriges val är Sveriges väl som driver den här tesen. I valet 2026 har de rödgröna och Centern en avgörande möjlighet att i sista stund återskapa ett grönt folkhem av socialdemokratisk modell. Sker inte detta – väntar fortsatt kaos.
Boken är ett intressant, glatt och lättläst diskussionsinlägg i hur vi kan återuppbygga Sverige till ett grönt folkhem och mota bort nyliberalismen, högerpopulismen, miljöförstöringen och främlingsfientligheten. Det erbjuder en kompromiss mellan höger- och vänsterväljare tillräckligt nära grön solidaritet för att kanske få ett slut på nyliberalismen och fascismen samt ge Sverige och de länder som följer bokens modell en chans att rädda världen, miljön, klimatet och naturen.
Rödgrönt systemskifte
Norberg är enig med undertecknad om att en tillräckligt progressiv beskattning är nödvändig för ett starkt och grönt Sverige. Dock förstår jag inte varför Norberg, om han nu genomskådat underskottsmyten, tror att Sverige kan behöva delfinansiera sin budget med utländska lån. Staten har om den sköter sin produktion alla förutsättningar att försörja sig självt utan den risk för hyperinflation som utländska lån innebär.
Pensionerad VD av arbetarklassbakgrund
Norberg är av arbetarbakgrund med ett hjärta för solidaritet. Författaren är ändå lite mer höger än jag. Jag vill också se en minskad droganvändning men är mindre positiv till straff som bekämpningsmedel. Straff brukar döda fler patienter än de botar.Norberg vill också ha betyg i uppförande i skolan vilket jag tro slår orättvist mot fattiga, funktionsvarierade och kan hindra progressivt tänkande. Författaren är för statlig skola och mer katederundervisning som jag.Norberg inser behovet goda arbetsvillkor och arbeten åt alla som vill och kan arbeta, sänkt arbetsvecka och anständiga socialförsäkringar och bidrag för folkhälsans, vår konkurrens krafts skull och för att få bot på kriminaliteten.Den pensionerade VD:n ser fördelarna med invandring, men boken är ändå för lite mer restriktioner i migrationen än jag.
En repressiv tornado
Norberg tecknar en bild av Tidöregeringen som ett planerat kaos. De planerar för en uppstramning av sjukförsäkringen och en slakt av ersättningen till långtidsarbetslösa. Samtidigt skär Tidöregeringen ner på bostadsbyggandet och klimatsatsningar. Dessa branscher är ju annars viktiga också för industrin. Arbetslösheten ökar när slakt av a-kassan ska leda till mer aktivt jobbsökande. Dessa jobb som ska sökas finns ofta inte. Fängelseplatserna byggs ut utan satsningar på förebyggande åtgärder. Sverige kan komma att få lika många eller fler i fängelse som Turkiet. Med den bilden i bakhuvudet kanske en rödgrön regering med Centern är att föredra?
6 kommentarer
Men inte kan väl socialdemokratiska partiet vara ledande i att avskaffa ett politiskt program som dom själva har bidragit i så hög utsträckning till att genomföra?
Nog för att dom kanske skulle kunna anpassa sig till det om några andra tar ledningen. Det var i alla fall vad Sidney Tarrow upptäckte när han studerade folkrörelsevågen i Italien 1965-75: det var alltid något lokalt initiativ som började, sen hakade andra på, och sist ställde de stora organisationerna upp för att inte bli förbisprungna.
Men att vänta på att yrkespolitiker ska göra något annat än att kompromissa är att be om stryk. Kompromiss är politikers uppgift, inget skamligt i det, men då måste det finnas något att kompromissa om. Och det måste skapas av andra.
Jag tror det kommer komma fler och fler proteströrelser inom S och bland de rödgröna och deras gräsrotsorganisationer för att tvinga fram en sådan förändring.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/pressen-pa-andersson-nu-hotar-intern-revolt/
Det ligger självklart mycket i både vad Jan och Hubdi skriver. Samtidigt kan man ana något av vad man kan kalla ”eftertankens kranka blekhet” i tonen från en del som nog är beredda att göra avbön från nyliberalism. Detta för att kunna föra en mera progressiv politik som gynnar flertalet mer än fåtalet. Det är för att inspirera till och i någon mån konkretisera en sådan framtid som jag skrivit ”Sveriges väl – är Sveriges val”. För att locka fram intresset för en mer progressiv politik hos både politiker och väljare.
Rolf Norberg
Både Jan och Rolf är kloka.
Jag tror att Rolf inte riktigt förstår min poäng. Jag menar att det är strukturellt omöjligt för politiker att vara mer engagerade än deras väljare är. Politiker kan inte gå före. Deras roll är att fixa hyggliga kompromisser – men då måste det finnas något att kompromissa utifrån.
Och detta organiseras av mobiliserade medborgare. Inte av politiker. Det är detta som kallas demokrati – folket bestämmer. Inte staten. Detta sker genom 1. obstruktion av destruktiv maktuutövning, 2. organisering av alternativ och 3. en folkrörelsekultur som binder ihop allt.
Fast gräsrötterna i S, väldigt många av dem, vill ha mycket mer vänsterpolitik och enligt undersökningar delar 70 % av borgerliga väljare Vänsterpartiets fördelningsppolitiska, bostadsmässiga och arbetsrelaterade värderingar. Högervridningen i väst sedan 1970-talet är toppstyrd. Redan runt 1919 när de första europeiska demokratierna föddes, så skapades nya effektivare propagandainstititut för att fabricera ett public consent för högerpolitik. Sedan tror jag i viss del du har rätt. Folket vill aldrig ha det neurotiska renlevnadssamhälle som media och vänsterpolitiker vill ha. Folket vill ha trygghet, bekvämlighet och good enough/frihet-under-ansvar och att klimatet räddas utan att denna trygghet hotas ). SD blev aldrig stora förrän efter att åtstramningspolitiken bröt under tröskeln under Reinfeldts första amndatperiod.