Ford, Volvo Cars, Geely – utlandets uppköp av svensk basindustri är många. Oskar Brandt gräver i varför vi rear ut våra företag och om Sverige kunnat undvika detta. Brandt ifrågasätter den rådande åtstramningspolitiken som slår mot allt från de goda arbetena och folkhälsan till klimatet samt välfärden.
1999 köpte Ford svenska Volvo Cars för att det svenska företaget saknade kapital. Därefter såldes företaget till kinesiska Geely för 13 miljarder.
Detta har lett till att svenskt kapital försvunnit utomlands. När Sveriges biltillverkare såldes till ett kinesiskt företag fick en diktatur kontroll över detta företag.
En stor del av svensk industri har sålts ut, särskilt till Kina, som detta reportage i detta reportage i Svenska Nyheter beskriver. Jag gissar att det är av en och samma anledning. För att få in kapital.
Utöver att svenskt kapital försvinner till Kina, har alla kinesiska medborgare en skyldighet att samarbeta fullt ut med underrättelsetjänsten. Gissa om detta medför risk för industrispionage.
Svårt för säljarna och konkurserna ökar
Det är inte bara byggarbetare, anställda i skola, vård och omsorg, flyktingar, arbetskraftsinvandrare samt arbetslösa och sjuka som åtstramningspolitiken från Tidöregeringen drabbar.
Konkurserna är rekordhöga och ökar. Samtidigt berättar en av Sveriges främsta säljare som jag känner att det är svårt för hans yrkesgrupp också. Det går inte bra för någon när staten sätter på sig en ekonomisk tvångströja.
I detta läge vill Tidöregeringen slakta a-kassan för långtidsarbetslösa.
Onödig åtstramning
Man skyller på en brist på finanser och lägger medvetet produktionsapparaten i malpåse. Detta gynnar det parasitära rentierkapitalet men inte resten av samhället.
Men Sveriges stat är en suverän valutaproducent. Hade svenska företag saknat pengar hade staten kunnat skapa dessa digitalt och föra ut dem i ekonomin eller i stället köpt våra svenska företag på egen hand.
För en självständig ekonomi som kan skapa pengar via staten är pengar gratis. Produktionsresurser som arbetskraft, tekniskt know-how och naturtillgångar är däremot inte gratis.
Vi ger bort det senare för att få pengar som är gratis för Sverige att skapa så länge det inte leder till inflation. Men när vi ska ta emot utländska pengar måste dessa ändå återskapas i Sverige för att gälla i Sverige.
Svenskt kapital är alltså gratis för staten, som producerar pengarna. Men det är däremot inte gratis för vanliga svenska medborgare, företag och enskilda myndigheter.
Det innebär en överförflyttning av resultatet av vad svensk arbetskraft och svenska naturresurser kan erbjuda till andra länder. Bara för att det i Sverige särskilt på 1990-talet spreds en myt om att det är dåligt för staten att skapa pengar.
Underskottsmyten
Åtstramningspolitiken har debatterats hett, särskilt sedan finanskrisen 2008. Denna politik innebär att det offentliga inte investerar tillräckligt i produktionen, sysselsättningen, klimatet, välfärden eller forskningen.
Det leder till sjunkande löner och tuffare arbetsvillkor i en kamp om arbetstillfällena. Vilket i sin tur minskar köpkraften. Låg- och medelinkomsttagare får hålla i gång företagens vinster genom att skuldsätta sig mer och mer privat.
Stephanie Kelton, professor i ekonomi vid Stony Brook University och författare till ”Underskottsmyten”, har sagt att staten bör komplettera progressiv skatt med statliga underskott för att finansiera sociala program, för att rädda klimatet samt naturen och garantera full sysselsättning.
På samma sätt har Mariana Mazzucato, ekonom vid University College London, hävdat att staten har en viktig roll att spela som entreprenör i att finansiera teknisk innovation och läkemedelsutveckling. Men trots all kritik, så har åtstramningspolitiken fortsatt att dominera ekonomisk politik i många länder.
Höga vinster och sämre löneutveckling
Låga räntor och en bristande statlig garanti för full sysselsättning har lett till höga vinster, aktiekurser och bostadspriser. Detta har gynnat de som redan har mycket pengar och tillgångar,.
De som har lägre inkomster har lidit av sjunkande löneutveckling jämfört med innan 1970-talet. Andra följder är arbetslöshet, stress, bristande skola, vård, omsorg och minskade sociala förmåner.
Vinsterna har också förblivit höga trots att många anställda kämpar med bristfälliga förutsättningar i produktionen. Detta har sedan länge gradvis försämrat vad samhället kan leverera.
Ökande lån håller i gång konsumtionen
Konsumtionen har hållits igång genom att det privata skuldberget vuxit. Till slut kan folk inte låna mer pengar.
Pengar skapas genom statliga underskott eller privata banklån. Pengar upphör att existera när folk betalar av banklån eller betalar statlig skatt.
Staten skapar inte heller tillräckligt med pengar till produktionen genom underskott för att stödja åtstramningspolitiken. Då blir det finanskriser vid de tillfällen som vanligt folk inte har råd att ta nya lån eller börjar betala av på sina skulder.
Svårt låna vid höga räntor
När nu räntorna stiger sedan covidkrisen och till följd av Ukrainakriget, så blir en produktion som förlitar sig på att privata aktörer skuldsätter sig allt mer desto ohållbarare.
Åtstramningspolitiken blev länge mer socialt acceptabel genom maktens löfte att låg- och medelinkomsttagare skulle kunna komplettera sin låga löneutveckling och sjunkande sociala förmåner med att spara i aktier eller låna till bostadsköp där aktiekurserna och bostadspriserna ständigt steg.
Denna modell fungerade alltid bristfälligt för låginkomsttagare som inte kunde spara så mycket. Men den kompletteringen blir än skörare då räntorna stiger.
De stigande aktiekurserna och bostadspriserna var det som höll ekonomin flytande. Nu hotar de höga räntorna denna konstruktion.
Visst får vi fortfarande perioder med stigande aktiekurser men däremellan får vi desto kraftigare börsfall och ofta sjunkande bostadspriser.
Vi har råd att arbeta
Redan de antika romarna kände till ångkraften och järnvägen men denna användes bara till leksaker och maktsymboler för att slavarnas arbetskraft var gratis.
På samma sätt stimulerade bristen på arbetskraft till följd av pesten i Europa till löneökning för många daglönare på jordbruken och glasögon som förlängde arbetslivet för våra intellektuella. Detta bidrog till kapitalismens utveckling och Europas globala dominans.
Det enda sätt ett land kan spara på är genom att investera i jämlik och hållbar produktion. Men kapitalet kommer sannolikt inte att investera om försäljningen viker utan statlig uppbackning.
Till slut skall den svenske socialdemokratiska politikern och ekonomen Ernst Wigforss i början av 1900-talet därför retsamt ha frågat: Har vi råd att arbeta?
Läs artikeln i Rörelsen via denna länk!
8 kommentarer
Suveränt!
Man kan möjligen tillägga att när man rear ut sin produktionsförmåga förlorar man förmågan att göra något alls i framtiden. Det blir köparen som får kompetensen, själv får man nöja sig med de enkla handgreppen som man inte tjänar särskilt mycket på.
USA dominerade hemelektro-industrin till ganska precis 1968. Då beslöt RCA, som var radioteknikens spjutspets, att lägga ner utvecklingen sen man hade kommit på färg-tvn och istället använda vinsterna till att köpa upp företag i vilken bransch som helst, s.k. diversifiering (ägnade sig inte också Volvo åt sådant?). Så det blev japanerna som tog över. RCA försvann, liksom övriga USA-företag i branschen.
Att USA över huvud taget har nån industri idag beror på att staten via Pentagon har gött och stött datorteknikutvecklingen sen Apolloprogrammets dagar. Men nu rapporteras även Motorola ha lagt ner vidareutvecklingen för att istället satsa sina intjänade pengar på att köpa aktier i andra företag.
Ja och då det inte finns någon internationell polis som upprätthåller Västs kapitalisters äganderätt i det globala Syd tvingas Väst vara bäst på krig och krigsteknik för att behålla makten över den outsourcade produktionen och dess avkastning. Skriver om det här https://www.oskarbrandt.com/2024/01/30/globaliseringen-bar-pa-frona-till-usas-fall/
Mer och mer används till improduktiva ändamål. Det brukar vara skälet till imperiers fall, se Paul Kennedy: The rise and fall of great empires.
Vi har pengar till coca cola, villarenoveringar och Hollywoodfilmer men inte till skola, vård, omsorg, ett humant och produktivt arbetsliv, att rädda klimatet, psykisk och mental folkhälsa, pensioner, bostäder med rimliga månadskostnader, vägar, järnvägar, medicin- eller teknikutveckling.
Oj så bra Oskar!! Ja så rätt. Du är nu så insiktsfull om vad som sker och borde ske
Ja du har trängt bakom kulisserna. Ekonomin äger ett dynamiskt förhållande.
Pengar är ett medel att skapa utveckling och förnyelse. Det kan liknas vid vårt eget blodomlopp som är vårt kretslopp för alla våra organ och livsfunktioner. Allt hänger ihop. Stannar peningflödet upp, skadas samhällets funktionsförmåga. Samhället är en kropp med människor och olika organ. Ingen kropp mår bra av att något organ hamstrar på sig mer blod än alla andra organ. Vi har sett skolor slaktas och säljes för en finansiell vinst utan arbete som inte skapar någon ny nytta.
Så rövar högern som en drake samhället och nationer på tillgångar. Det är lite som draken Smaug i boken ”Bilbo” av J.R.R. Tolkien. Den stora ormen hade samlat på sig allt guld från omgivningen. Smaug låg och ruvade i sin bergshåla på guldet där det inte gjorde någon nytta.
Så insiktsfullt!
Ibland tycks det mig som om det enda som har utvecklats sen 90-talet är telefoner. Resten har avvecklats.
Och mycket tyder ju på att telefoner trots den effektivitet och bekvämlighet de ger oss gör oss olyckliga med alla sina notiser som får vår hjärna att tro att den ser en hungrig tiger i busken och att algoritmerna styr oss mot det vi tycker är mest negativt, ilskeväckande eller hotfullt, får oss att tro att världen har betydligt mindre hopp än dne har. Men jag tror att det går att reglera sociala medier och telfonerna så att de gör oss glada och lugnare. Jag tror ingen velat vara utan den bekvämlighet och effektivitet som en smartphone ändå ger.