Rörelsen Plus
Oskar Brandt: Statens handlingsutrymme är större än vi tror
DEBATT Så kan stater skapa pengar och investera i sådant som gynnar oss alla.
Oskar Brandt, 2024-09-17
När vi hör ordet ”statligt underskott” tänker nog de flesta på något dåligt – kanske på att staten har lånat pengar och nu sitter i skuld. Men det är faktiskt ganska missvisande.
När stater med fiatvalutor, till exempel Sverige eller USA, spenderar pengar på infrastruktur, vård eller utbildning, så gör de det genom att skapa pengar. Inte genom att ta lån på samma sätt som en privatperson eller ett företag skulle göra.
Med fiatvaluta kan staten alltså ha stor kontroll över sin egen ekonomi, så länge den har kontroll över sin egen valuta och marknaden sätter växelkursen, skriver Oskar Brandt. Foto: John McArthur/Unsplash
Fiatvaluta är pengar som får sitt värde av att staten bestämmer att de gäller som betalningsmedel – inte för att de är kopplade till något fysiskt som guld.
Ett viktigt kriterium för en fiatvaluta är att den fungerar i en ekonomi med flytande växelkurs. Det betyder att värdet på valutan bestäms av marknaden, och inte är fast knutet till något annat, som en råvara eller en annan valuta.
Staten kan skapa mer pengar om det behövs, och så länge det finns lediga resurser i ekonomin – som arbetskraft eller material – kan de göra det utan att riskera att skapa inflation. Med fiatvaluta kan staten alltså ha stor kontroll över sin egen ekonomi, så länge den har kontroll över sin egen valuta och marknaden sätter växelkursen.
Staten kan alltid skapa mer av sin egen valuta för att betala tillbaka sina skulder. Det här är inte samma sorts skuld som du eller jag har om vi tar ett lån från banken.
En stat som lånar i sin egen valuta kan inte gå i konkurs, till skillnad från ett företag eller hushåll. Så länge ekonomin inte går på maxkapacitet – alltså så länge det finns arbetslösa människor och lediga resurser – så leder inte statens spenderande automatiskt till inflation. Problemet kommer när skulderna är i utländsk valuta, då kan det bli kris.
Privata skulder inom landet är bra om staten vill gynna vissa grupper ekonomiskt när den skapar pengar. Men det bästa är om staten skapar pengarna själv.
Det är att staten lånar av sig själv, i sin egen valuta.
När vi betalar skatt, så cirkulerar pengarna tillbaka till staten. Man kan säga att staten ”intecknar” framtida arbete och resurser, snarare än att skapa en skuld som bara växer och växer.
Så länge staten spenderar pengar klokt, på sånt som jobb, utbildning eller infrastruktur, kan dessa underskott betalas tillbaka med framtida skatteintäkter och en starkare ekonomi.
Men varför kallar då åtstramningspolitiker detta för ”lån” och ”underskott” som måste täppas till?
Jo, de vill få det att låta som om staten fungerar precis som ett hushåll. De menar att staten, precis som du och jag, måste leva inom sina medel.
De pratar om ”lån” och ”underskott” som något farligt som bara kan lösas genom att staten skär ner på offentliga utgifter. Det här är en strategi för att få medelklassen och arbetarklassen att tro att staten inte har råd med stora satsningar på välfärd, bostäder eller utbildning.
Men egentligen har staten mycket större handlingsutrymme än vad dessa vill få oss att tro. Staten kan skapa pengar och investera i sådant som gynnar oss alla.
Ekonomer som Stephanie Kelton och Mariana Mazzucato har visat att om staten spenderar på rätt sätt, så kan vi skapa ett samhälle där resurserna utnyttjas fullt ut och alla får det bättre.
Så att prata om statens ekonomiska möjligheter som ”lån” och ”underskott” är att dölja potentialen för ett riktigt starkt samhälle, där vi genom statens investeringar kan bygga en bättre framtid för alla.
Mer läsning
- Tidningen Rörelsen, ”Vi reade ut vårt land i onödan”, 2024-05-10
- Parabol, ”Kan de rödgröna rädda Sverige ihop med Centern?”, 2024-05-01
- Tidningen Rörelsen, ”Sänkt a-kassa leder bara till sämre löner”, 2024-04-26
- Substack, ”Crime and migration through history”, 2024-02-18
- Tidningen Rörelsen, ”Globaliseringen bär på fröna till USA:s fall”, 2024-01-30
8 kommentarer
Mycket bra artikel. 👍👍👍 Klarläggande. Så borde det vara. Staten kan använde fiatvaluta för samhällets utveckling. Arbetslöshet och åtstramningar alstrar sociala förluster. Privata bankers vinstaffär på skuldsättning på bostäder använder människors som medel för vinster
Klockrent. Ja smahället har råd med allt det vill om det förstår att använda keynesiansim och MMT på ett grönt och socialt hållbart sätt.
Det kan aldrig råda brist på pengar men det kan råda brist på reella resurser typ kompetenser och maskiner. Om det redan råder full sysselsättning av dessa blir det inflation om man startar nya verksamheter med nya pengar.
Och då måste det som dessa kompetenser och maskiner sysslar med idag läggas ned innan de kan användas för något bättre. T.ex. beskattas bort.
Så här skriver Chris Dillow på Stumbling and Mumbling:
”Most people agree that we need to raise public spending to repair our damaged public services. Simon Wren-Lewis estimates that it needs to rise by around 4.5% of GDP eventually.
Such an increase, as Simon says, requires higher taxes. This isn’t because the government needs the money. It’s because it needs real resources – more doctors, nurses, carers, military equipment or prison officers and so on – and there isn’t so much spare capacity in the economy that these can come from dole queues or by companies increasing their production with their existing workforces. We therefore need tax rises to divert labour from the private to the public sector. As MMTers say, the purpose of taxes is to reduce inflation – and right now big increases in public spending would be inflationary without higher taxes.”
Och sen skriver Chris lite om att det inte är så lätt. Det kräver också omfördelning, från den överklass som lägger beslag på för mycket, och från onödigt arbete, s.k. bullshit jobs, till nödvändigt – vilket är svårare att göra. Jag tror att det kräver en hel del angelägenhet från de politiska administratörernas sida, typ Gustav Möller. Och kan du se nåt sådant hos det nuvarande ledande skiktet?
Och för att ändra på detta behövs vanlig klassisk folkrörelsemobilisering:
– för att skapa kaos i de vanliga maktmekanismerna
– för att skapa alternativa sätt att göra saker, och
– för att binda ihop allt detta med en folkrörelsekultur.
Visst saknas den goda viljan hos politikermakten och där krävs det ju att någon får igång gräsrötterna för att skapa den goda viljan. Kanske kunde Vänsterpartiet starta aktivistgrupper exempelvis vad gäller att sprida info om värdet av att skapa full sysselsättning med förkortad arbetstid och generösa socialförsäkringar. Gräsrötter sägs ju idag vara mer intresserade av enfrågeaktivism än av partipolitik.
Sedan kunde man ju starta aktivistgrupper för en expansiv, socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar finanspolitik också.
Jag tror ju att höga skatter behövs för de rikaste men inte för vanligt folk som låg- och medelinkomsttagare. Höga skatter på vanligt folk driver dessa bara att låna av och göda bankerna.
Jag tror att enfrågeaktivismens tid är slut. Vi lever under en multikris, och det begriper folk. Alltså måste många frågor hanteras samtidigt.
Partier skulle kunna ha gjort det – men partiledningarna talar inte längre folkets språk, om man säger så. De tillhör alla övre medelklassen och har tillägnat sig dess värderingar.
Och dessutom tror jag, fast där har jag inga bevis, att partimodellen inte fungerar. Partier är tänkta som kompromissmakare mellan olika intressen, och den rollen är i sig auktoritär. Inget får störa kompromissandet. Redan på socialdemokraternas stora tid 1930 och framåt ägnade de ju en massa energi åt att demobilisera sin egen rörelse och slå folk i skallen om de gick utöver kompromissprogrammet. Till långsiktig skada för sig själva.
Så det behövs folkrörelser med bredare program istället.
Min kompis Tord, som är verksam i miljö- och fredsrörelserna, menar att det finns ett enormt intresse för att koppla samman frågor, särskilt bland yngre. Så jag tror att möjligheterna finns.
Hoppas, hoppas.
Beträffande skatter undrar jag varför Sverige ska ha ett av Europas mest regressiva skattesystem.
Här i Frankrike där jag bor har man ett grundskatteavdrag på 1.300 euro (15.000 kr) i månaden. Vilket innebär att normalinkomsttagaren betalar skatt på mindre än hälften av sin inkomst. Staten kompenserar detta på att – faktiskt – ha rätt höga arvsskatter, i alla fall på stora arv: över 2 miljoner euro beskattas de med 40 %.
Och såvitt jag vet är systemet rätt likt i Tyskland också.
Fantastiskt!