Regeringen vill försämra högkostnadsskyddet för läkemedel och sänka skatter för höginkomsttagare. Detta bygger på missuppfattningar om statens ekonomi, där välfärd ses som en kostnad. Staten kan skapa pengar för att finansiera välfärd utan inflation, men väljer att belasta de mest utsatta. Läs artikeln här.
Regeringen vill att patienter ska betala mer innan rabatter på läkemedel börjar gälla. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) berättade om detta i Ekots lördagsintervju den 16 november.
Högkostnadsskyddet sämre 2025
Idag får patienter rabatt på läkemedel efter att ha betalat 1 425 kronor under ett år. Efter 2 850 kronor blir medicinen helt gratis. Regeringen planerar nu enligt Ekots källor att höja den första gränsen med 500–600 kronor. Patienter kan alltså behöva betala nära 2 000 kronor innan de får rabatt.
Statens kostnader för läkemedel har ökat med 20 procent på två år. Regeringen vill därför ändra systemet för att spara pengar.
– Jag kan inte säga nu hur det blir, men vi vet att det är ungefär en halv miljard mer som behöver in till statsbudgeten nästa år. Jag ser att vi har ett brett parlamentariskt stöd för att göra detta, säger hon till radion.
Förslaget påverkar många som redan nu har svårt att betala sina läkemedel. Beslutet har mötts av stark kritik. Många menar att det bygger på missförstånd och felaktiga idéer om hur statens ekonomi fungerar.
Finanspolitiska ramverket begränsar – men påhittat samband
Det finanspolitiska ramverket, som styr statens budget, skapar konstgjorda begränsningar som ofta leder till höjda avgifter, sänkta bidrag och nedskärningar. Dessa begränsningar tvingar fram åtstramningar som slår mot de mest utsatta i samhället.
Samtidigt visar regeringens politik att staten, när den verkligen vill, kan skapa pengar. Varje statlig budgetkrona är trots allt en krona som staten har skapat.
Regeringens resonemang – att patientavgifter måste höjas för att finansiera läkemedelssystemet – visar en missuppfattning om hur statens ekonomi fungerar. Staten är inte beroende av intäkter från avgifter eller skatter för att kunna spendera. Istället handlar det om politiska prioriteringar.
Tidöregeringen väljer att belasta sjuka och äldre istället för att använda statens möjligheter att skapa pengar.
En politik som gynnar de rikaste
Samtidigt som avgifterna för läkemedel höjs, genomför regeringen stora skattesänkningar för höginkomsttagare.
Extra sänkningar för inkomster över 125 000 kronor i månaden visar vilka grupper som prioriteras. Plastpåseskatten har också slopats – ytterligare ett exempel på beslut som minskar statens intäkter, trots att man hävdar att det finns ett “behov” av att höja avgifter för att öka just dessa intäkter.
Detta motsägelsefulla agerande blottar de ideologiska drivkrafterna bakom regeringens politik. Det handlar inte om ekonomiska nödvändigheter, utan om att gynna de rikaste på bekostnad av de mest utsatta.
Välfärd är en investering, inte en kostnad
Höjda läkemedelsavgifter riskerar inte bara att skapa ekonomisk stress för sjuka och äldre, utan också att förvärra hälsoproblem och samhällskostnader på lång sikt.
Offentliga utgifter för vård och läkemedel är investeringar i samhällsekonomin. Friska människor bidrar till en starkare ekonomi – att säkerställa deras hälsa är därför ett effektivt sätt att stärka landets ekonomiska bas.
Staten kan skapa pengar utan inflation
Ett vanligt argument mot ökade offentliga utgifter är rädslan för inflation. Men enligt teoribildningen Modern Monetary Theory (MMT) är detta inte ett hot i en ekonomi med arbetslöshet och outnyttjade resurser.
Staten kan skapa pengar för att finansiera välfärden, utan att höja avgifter för sjuka eller äldre. Det är fullt möjligt att göra detta utan att pressa ekonomin över dess gränser.
En instabil framtid
Nedskärningar och höjda avgifter tvingar många människor att vända sig till privata lån för att täcka sina behov. Detta gynnar de rikaste – de som äger bankerna – och skapar samtidigt en mer instabil ekonomi.
Ökad skuldsättning och ekonomiska klyftor kan i värsta fall leda till nya finanskriser. Istället borde staten använda sin makt att direkt finansiera viktiga samhällstjänster och välfärd.
Ett ideologiskt val – inte en nödvändighet
Tidöregeringens beslut att höja läkemedelsavgifter är inte en ekonomisk nödvändighet. Det är ett ideologiskt val som prioriterar de rikaste på bekostnad av de mest utsatta.
Nästa gång vi går till val borde vi kräva en politik som investerar i människors hälsa och trygghet, utan att belasta dem som redan har det svårast.
Pengar är inte begränsningen. Det är ideologiska beslut som avgör hur resurser fördelas. Frågan är: vems intressen ska samhället tjäna?