Tullkriget handlar om att USA tappat kontrollen
Trumps tullkrig: Asiens framgångar visar att det går att expandera produktionen för det gemensamma bästa, skriver Oskar Brandt.
Det t
Fast nu lämnar Trump kanske Ukraina och Europa åt sitt öde med Ryssland i öst? USA behöver istället konkurrera med den ekonomiske fienden Kina.
Vissa tror att USA med sitt tullkrig kanske allierar sig med både Ryssland och Kina. Vissa hade en förhoppning om att Trump med sina goda relationer till Ryssland och Kina skulle leda till mindre risk för världskrig. Men nu gör Trump anspråk på Grönland och Panama-kanalen.
Tullkrig för att skydda amerikansk produktion
Trump startar ett tullkrig för att skydda amerikansk produktion. Detta tullkrig och globaliseringens kris berör väldigt många länder och kontinenter samt även Europa. Amerikansk utrikespolitik styrs i slutändan av olika maktstrukturer som ett byte mellan Demokraterna och Republikanerna vid makten inte ändrar stort på.
Vad beror dagens tullkrig, militära upprustning, skiftande allianser och aggressiva stormaktsspel på? Kan krig hindra Kina från att bli världens största ekonomi och främsta industristat?
1970-talets krig i Israel och Vietnam
På 1970-talet var det storkrig mellan USA och Vietnam. Det var också ett allvarligt krig mellan Israel och dess grannstater. Samtidigt stödde USA militärkupper mot demokratier i Sydamerika.
Allt detta förstörde produktionsfaktorer som varor, fabriker och människoliv över jorden. Det uppstod då inflation mitt i en lågkonjunktur.
Högertänkare som Milton Friedman och Ayn Rand sådde då fröna till idéerna om att välfärd inte var lönsam. VD:arna i Sverige var arga för att de bara tjänade drygt 9,5 gånger mer än en industriarbetare. Tung industri i många västländer samt varven och textilindustrin i Sverige flyttade till låglöneländer i Asien.
Det uppstod en föreställning om att det gemensamma bästa var för dyrt.
Låglöneländer tog över produktionen
Sedan 1980-talet har mycket av världens produktion flyttat till låglöneländer – framför allt Kina. USA valde att behålla sin globala dominans inte genom industri, utan genom finans.
Dollarn förblev världens handelsvaluta. Washington litade på att detta ”dollarvapen” skulle räcka för att hålla världen i schack. Men den verkligheten börjar rämna. Vad kan ett tullkrig göra?
För att minska beroendet av det väststyrda SWIFT-systemet lanserade Kina redan 2015 ett eget internationellt betalningssystem – CIPS, Cross-Border Interbank Payment System. Sedan dess har det vuxit i rasande fart.
2023 hanterade CIPS över 6,6 miljoner transaktioner till ett värde av 123 biljoner yuan, och över 1 491 banker i 109 länder är nu anslutna. Det betyder att fler och fler länder kan handla direkt i kinesisk valuta – och därmed undvika dollarn.
CIPS utmanar USA i grunden
Detta är inte bara teknik. Det är geopolitik. CIPS utmanar själva grunden för USA:s globala makt: dollardominansen. Och det är en stark förklaring till varför USA:s hållning gentemot Kina blivit mer aggressiv – med handelskrig, sanktioner, propaganda och ökad militärnärvaro i Asien som följd.
När produktionsmakt möter finansiell kontroll, förändras världsekonomins spelregler. Kinas växande roll i realekonomin börjar nu få stöd av dess alternativa betalningssystem. Därmed eskalerar konkurrensen om kontrollen över världsekonomin.
Keynesianism – statens roll i att hantera ekonomiska cykler
Teorin keynesianism utvecklades av John Maynard Keynes och Stockholmsskolan i Sverige. Västerlandet började använda den från 1930-talet.
Teorin betonar statens roll i att hantera ekonomiska cykler genom aktiv ekonomisk politik, särskilt under lågkonjunkturer. Genom att investera i infrastrukturprojekt och andra offentliga arbeten kunde staten skapa arbeten och öka konsumtionen. Detta minskade kraften i lågkonjunkturerna.
Olika staters expansiva, keynesianska politik hjälpte också till att bygga upp nya industrier. Staten investerade i forskning och utveckling samt gav stöd till nya branscher som elektronik och bilindustri. Många länders ekonomier blomstrade och blev diversifierade.
Marshallplanen återindustrialiserade Europa
Marshallplanen, en keynesiansk biståndsåtgärd från USA till Europa efter andra världskriget, skulle få kontinentens ekonomier och industrier återuppbyggda och på fötter igen. Europa fick inte bara ekonomiskt stöd utan också hjälp med återindustrialisering. Detta stimulerade till blomstrande stabila marknader och främjade internationell handel.
Väst prövade Morgenthau-planen innan Marshall-planen. Morgenthau-planens syfte var att avindustrialisera Tyskland efter kriget. Tyskland skulle inte kunna starta storkrig igen.
Det blev dock problem med matförsörjningen. Ett land som varit eller är en industristat behöver både ett välmående jordbruk och en stark industri för att överleva. Därför lanserades Marshall-planen för Tyskland och resten av Europa.
Fortfarande bygger tyvärr internationellt bistånd och många ekonomiska institutioners råd till fattiga länder i kris på Morgenthau-planen. (Reinert, Erik, S. ”Global ekonomi”, Premiss förlag [Stockholm, 2008]).
Statens skydd nödvändig för gryende industrinationer
Marshall-planen gick tillbaka på århundraden av ekonomer i Europa som försökt effektivisera sina moderländers ekonomier i militär och ekonomisk tävlan med sina grannländer.
Under dessa sekler då Europas ekonomier blev kapitalistiska och industrialiserade förstod ekonomerna vikten av att innan ens egna industrier var starka nog för global konkurrens behövde de ekonomiskt och protektionistiskt skydd av sin egen statsmakt.
Staten skapade även ett stort inslag av common good (det gemensamma bästa). Delvis uppstår detta när lönsamma yrken handlar med olönsamma så att köpkraften sprids. Det maximerar produktionen. Effekten blir att välmående kunskapssektorer kan byta teknikidéer med varandra.
Medelamerikanen missgynnad i 50 års tid
Medelamerikanen har inte sett ekonomisk förbättring på 50 år sedan oljekrisen på 1970-talet. Många i USA är så fattiga att de stjäl mat i livsmedelsbutikerna och lämnar avföring på golven trots vetskap om att de kommer att arresteras snart därefter. Den rikaste procenten mår dock mycket bra.
Även i Europa sjuder idag missnöjet. Arbetslösheten ligger på runt 10 procent eller högre. Högerextrema partier spelar ut grupper mot varandra. Många har osäkra anställningar. Det är lätt att bli sjuk av att arbeta och sedan utförsäkrad.
Åtstramningspolitikens myt om statens fattigdom
Åtstramningspolitiken har många debatterat sedan finanskrisen 2008. Det offentliga investerar otillräckligt i produktionen, sysselsättningen, klimatet, välfärden och forskningen. De bristande investeringarna skyller makten på statens brist på finanser.
Det är dock gratis för svenska staten att skapa pengar, men för medborgare, företag och andra myndigheter är det inte det. Sveriges och många västländers självvalda ekonomiska tvångströja gör oss beroende av utländskt och inhemskt privat finanskapital. Mervärdet av det vi producerar och våra naturresurser hamnar i utlandet och ofta i Asiens expansiva ekonomier.
Asiens blomstrande industrier och Trumps tullkrig
Asiens industriella ekonomi har blomstrat i årtionden. 1999 köpte Ford svenska Volvo Cars för att det svenska företaget saknade kapital. Därefter såldes företaget till kinesiska Geely för 13 miljarder.
Svenskt kapital och en stor del av svensk industri har sålts ut, särskilt till Kina.
Utöver att svenskt kapital försvinner till Kina, har alla kinesiska medborgare en skyldighet att samarbeta fullt ut med underrättelsetjänsten. Gissa om detta medför risk för industrispionage.
Asiens företagare lärde sig av moderländernas teknik
Även under den sena delen av kolonialismen lärde sig bland annat Asiens företagare delar av moderländernas teknik genom att plocka isär produkter eller arbeta med delar av dem.
Många länder i Asien lyckades höja sin industriella nivå så att de kunde ta över arbetena som Väst outsourcade. Detta säger forskaren Alice Amsden i fackboken The Rise of ”The rest”, Oxford University Press (New York, 2001). Asien var kloka nog att inte lita på marknadens osynliga hand som Väst länge velat påtrycka det globala Syd.
Global frihandel fungerar först jämlikt när eftersatta länders industrier utvecklats tillräckligt. När Europa började minimera statligt penningskapande från 1970-talet och allt mer avvecklade skyddet för sina industrier, började Asien och särskilt Kina med institutionellt stöd till sin industri.
Många stater i Asien som gjorde klivet in i industrialiseringen tog aktiv kontroll. De stödde företag som skaffade sig nödvändig kunskap. Staten hjälpte de mest effektiva företagen. Staten gynnade företag som ville producera det staten behövde. När marknaden inte kunde eller ville, startade staten de företag som behövdes.
Statliga krediter viktig boost
Enligt rapporten ”Credit as an Instrument for Growth” (University of Würzburg, 2023) av Peter Bofinger etc har krediter från statliga, kinesiska banker och en expansiv finanspolitik när väst började begränsa detsamma spelat en stor roll för kinesisk industrialisering. Räcker enbart tullkrig för att stoppa detta?
Sydkorea och Taiwan har blivit rika industriländer. Kina har klättrat till global medelklass. Liknande metoder använder nu Indien, Indonesien, Thailand och Vietnam. Vad kan ett tullkrig åstadskomma?
Vissa av dem som klättrar uppåt drar till sig investerare vars stora penningsatsningar påverkar fastighetsbranschen eller valutakurserna kraftigt uppåt när ekonomin går bra. Men när investerarna drar sig ur, blir det stora finans- och valutakriser. Många av dessa länder har också lån i utländsk valuta. Vid valutafall, blir det dubbelt så dyrt att betala av krisen.
Japan härmade Tyskland
Japan imiterade på sin tid Tysklands industrialiseringsmetod. Tyskland hade i sin tur hämtat inspiration från USA. Även Afrika, Västasien och Latinamerika använde liknande metoder på 1950-, 60- och 70-talen.
Dessa regioner kunde kanske också ha blivit rika om inte de redan rika länderna blivit rädda för konkurrens och stoppat dem. Detta har lett till den stora flyktingvågen och arbetskraftsinvandringen till Västerlandet. Hjälper ett tullkrig?
Ekonomi för det allmänna bästa fungerar
Att tro att marknaden skyddar det gemensamma bästa är en vanföreställning. Globaliseringen drevs av kapitalisternas vilja att minimera företagens kostnader för arbetskraften. Detta har underminerat befolkningens köp- och konkurrenskraft i Västerlandet.
Henry Kissinger oroade sig i The Economist den 17 maj 2023 över den ökande teknologiska och ekonomiska konkurrensen mellan Kina och Amerika, med artificiell intelligens (AI) som ett extra hot. Kissinger jämförde dagens situation med tiden före första världskriget, där små politiska obalanser i maktfördelningen kan leda till katastrofala konsekvenser.
Ägande – olika former av kontroll
Ägande bygger på olika former av kontroll. Eftersom det inte finns någon internationell polis som upprätthåller Västs globala egendomar, rustar nu många länder för krig i tävlan om jordens ekonomiska och industriella resurser.
Ett alternativ hade varit att världens länder utvecklade det gemensamma bästa i varje land för att kunna försörja sig själva och bara hade jämlik, global handel vid behov.
Historien sedan 1970 visar den industriella kraften i statlig planering, tillräckliga statsbudgetar, en stark inhemsk produktivitet och köpkraft samt en jämlik världshandel.
Detta ger ett ökat välstånd för hela befolkningen i varje land på jorden. Tullkrig hjälper inte utan global och nationell jämlikhet.
Ursprungligen publicerad i Tidningen Rörelsen.
14 kommentarer
Tänkvärt.
Trump, och hela det kollektiva Väst, ser uppenbarligen världens ekonomi som ett nollsummespel. För att någon ska vinna något tror de att andra måste förlora lika mycket. Så har de tänkt sen kolonialtiden – kolonier var metoden för att hindra andra länder från att industrialisera och bli rikare.
Självklart är detta beskrivningen av en psykopat – uppenbarligen är hela västkulturen psykopatisk.
Jag rekommenderar en podcast på https://omny.fm/shows/m-mir-marsdal/magnum-reinert-ferdig. Det dröjer dock lite innan själva intervjun kommer igång.
Precis den vita mannens kultur är totalvidrig.
Beträffande bakgrunden tror jag mer på Alfred Chandlers teori – att krisen var en överproduktionskris. Industrin hade på 60-talet blivit så effektiv att den kunde tillverka mer än vad folk kunde och ville köpa. Vi som levde då klagade över konsumtionssamhället, där vi förutsattes köpa mer och mer av samma sak år efter år.
Eftersom industriföretagen satt med osälda lager förlorade de pengar och måste låna. Och de som de lånade av var ointresserade av produktion och låntagarnas marknadsandelar. De ville ha tillbaka så mycket pengar som möjligt på *kort* sikt. Och de hade nu makt att genomdriva detta.
Alltså började skuldsatta företag sälja av, ”outsourca”, och ägna sig åt spekulation istället för produktion. Det är där vi sitter idag.
Jag tror det kan ha funnits många parallella spår.
Sen handlar det om vad som var viktigast.
Jag tror t.ex. att Vietnamkriget må ha varit ett första grundskott i den politiska och kulturella tilliten – men jag misstänker ändå att kostnaderna för det inte spelade särskilt stor roll för en stat som kunde trycka hur mycket pengar som helst och faktiskt sälja dem till andra. Så att de gjorde av med sjöar av pengar borde inte ha skadat dem särskilt.
Att ett land är mäktigt beror på att det har en överlägsen produktionsapparat och ligger i teknisk framkant (Kindleberger, Modelski, Thompson, van Bavel m.fl.). Det gjorde USA från slutet av 1800-talet till slutet av 1900-talet. Att det förlorar sin hegemoni beror på att andra håller på att bli lika goda eller bättre. Och detta i sin tur beror på att USA har hamnat i klorna på rentiärer som inte har något intresse av att gradera upp och hålla jämna steg med dessa. Som faktiskt är mer intresserade av att suga resurser ur kretsloppet och försvåra för uppgradering.
Men guldmyntfotens övergivande gjorde att USA kunde sprida myter om att det var så farligt med pappersvalutor. Det skapade stagflationen och gav USA en möjlighet att nästan vara ett av ytterst få länder med fiatvaluta. Stagflationen gav ett socialt acceptabelt argument för att få folk att överge keynesiansismen och acceptera nyliberalismens slakt av det gemensamma bästa.
Beträffande kriser i avancerande länder kan man påpeka att de inte betyder så mycket. USA hade stora kriser under sin avancemangsperiod, senast förstås 1929. Men styrkan i deras ekonomi var inte främst finansiell utan berodde på en oöverträffad förmåga att tillverka saker med tekniskt avancerade metoder. Samma med Holland och England under deras uppgångsperioder. Och man kan tillägga Sverige 1880-1914.
Samma sak borde gälla Ostasien idag. De kommer att ha återkommande finanskriser, men eftersom de inte bygger på finanser utan på produktionsteknik spelar det mindre roll. Det kommer att gå bra för dem ändå.
Om man däremot bygger sin styrka på finanser, som t.ex. USA gör idag, kan en finanskris vara förödande.
Precis
Ja precis, det hjälper inte jämlikheten. Idag kan egentligen ingen nation kontrollera ekonomin eftersom stater inte kan styra spontan ordning och utveckling. Så global ekonomin borde regleras just på global nivå.
Tullar handlar inte heller om att ”skydda” utan handlar faktiskt att just försöka kontrollera och ingripa. Men det leder också till korruption och maktmissbruk eftersom Trump vill skapa band till olika företag och affärsmän i statskapitalistiskt mening.
Regleringen borde vara ett nytt miljövänligt och socioekonomiskt hållbart Bretton Woods men utan en enskild nations valuta som världsvaluta. EU visar hur internationella samarbeten kan kapas av destruktiva krafter. Sedan betonar ju många politiska aktivister betydelsen av lokal demokrati där makten fattas när dem som påverkas.
Notera att Sverige i denna stund har över 400 myndigheter. Även den amerikanska federala staten har ökat i sin storlek sedan 1990-talet.
Din syntes är klarläggande.
Så är fallet. Du har så rätt att när länder självinvesterar i produktiva verksamheter alstrar ett kretslopp för det gemensamma bästa. USA har decennier förhindrat att andra valutor konkurrerar med dollarn. Så var fallet kriget i Irak och Libyen.
Intressant aspekt är subsidiaritetsprincipen. De yttre ekomiska sfären stöder den inre.
Genom arbetet skapas nytta och för det gemensamma bästa
Precis. Läs mer om självinvestering här.