Kristendomen i Rom gick från förföljd sekt på grund av ett romerskt förstadium till lagar om hädelse till att bli statsreligion. Den tidiga kristendomen i Rom kantades av martyrer, maktspel, tempelvandalisering och himmelska visioner – och formade Europas framtid. Läs min artikel i nr 3 av Krig och Fred år 2025.
Läs artikeln nedan genom att trycka på länkarna nedan från överst till underst. Stäng varje fönster när du läst klart, så kommer du tillbaks.
3 kommentarer
Intressant 🙂
Religionssociologen Rodney Stark menar i The rise of Christianity, 1996, att det kristendomen vann på var att de uppfann försäkringskassan.
I det antika Rom levde gemene man alltid ett steg från misär. En sjukdom eller enklare olyckshändelse kunde leda till ekonomisk ruin. Den kristna försäkringskassan – som naturligtvis inte var monetariserad utan bestod i att församlingsmedlemmar hade plikt att hjälpa varandra – blev våldsamt attraktiv i samband med två epidemier, 165-180 och ca 250, då bortåt hälften av befolkningen strök med. De kristna klarade sig i stort sett, eftersom det folk dog av i första hand inte var virusen utan vanvården – anhöriga flydde hals över huvud för att inte bli smittade och de sjuka dog.
Men de kristna klarade sig som sagt för att de hjälpte varandra. Före epidemierna hade de varit en liten minoritet (hur många står i boken men jag hittar det inte just nu), efter epidemierna hade den andelen växt i förhållande till totalen. Och dessutom ledde denna överlevnad till masstillströmning, så att andelen blev nånting i stil med 25-30 procent.
Det var ett stort parti för Konstantin att bygga på! Allra helst som det var det enda som var hierarkiskt organiserat och samkört.
Spännande