Paul Wolfowitz och föreningen PNAC spelade en viktig roll i George W Bushs utrikespolitik. Efter en tid ute i kylan arbetar de nu på en comeback hos Republikanerna.
Publicerad: Flamman, ”De neokonservativa vädrar morgonluft” Nr 47 – 2010-12-02
FPI (Utrikespolitiska initativet) arbetar just nu för att Republikanerna ska välja en presidentkandidat som är positivt inställd till dess idéer. Organisationen är en direkt fortsättning på den neokonservativa tankesmedjan PNAC, som stod bakom mycket av George W Bushs utrikespolitik.
När USA under Bush den yngre anföll Irak i början av 2000-talet var det en ny form av krigföring; ”förebyggande krig”, en mycket omdiskuterad form av försvarskrig. Idén hade Paul Wolfowitz lanserat i en rapport på 1990-talet. Han skulle senare sitta i Bushs regering som biträdande försvarsminister.
Efter det kalla krigets slut ville både Republikanerna och Demokraterna minska på de militära investeringarna. Partierna ville kunna lägga mer pengar på en ny typ av utrikespolitik och på inrikesbehov.
Wolfowitz rekommenderade det motsatta – mer upprustning.
– Nu fanns möjligheten att öka gapet mellan USA:s och de övriga ländernas styrka, berättar Nicholas Charron, doktor och forskare på Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Man måste framför allt förhindra en ny supermakt från att dyka upp och utmana USA:s maktposition i världen.
Säkra gas och olja
Wolfowitz insåg att USA:s inflytande var större i demokratier. Där kunde USA delta i samma allianser och organisationer.
– Wolfowitz ville därför demokratisera världen med vilka medel som helst, eftersom det skulle expandera USA:s maktzon. Han var emot att dra nytta av internationella allianser som under första Irak-kriget. Det vore bättre om USA agerade ensamt utan vare sig FN eller Nato. USA måste kunna gå sin egen väg utan inblandning från andra.
USA skulle bli den mäktigaste främmande aktören i Mellanöstern.
– Wolfowitz ville detta för att säkra tillgång på gas och olja. Han insåg att dessa skulle bli avgörande för vem som blev supermakt eller ej.
1992 då Wolfowitz´ bok gavs ut var förslagen ytterst radikala. Exempelvis Vietnamkriget hade, åtminstone formellt sett, skett på inbjudan av Sydvietnam. Till och med den extremt högersinnade Dick Cheney redigerade Wolfowitzs rapport. Annars skulle inte det amerikanska folket kunna svälja dess innehåll.
Föreningen PNAC (Projektet för ett nytt amerikanskt århundrade) anammade Wolfowitz´ idéer. Grundarna av PNAC var alla mäktiga bland intellektuella, neokonservativa kretsar i USA. Bill Krystal var redaktör för den oerhört inflytelserika konservativa tidskriften Weekly Standard. Wolfowitz och Donald Rumsfeld var andra medlemmar med inflytelserika poster i Bushs regering. Donald Rumsfeld blev försvarsminister och Dick Cheney vicepresident.
– De var inte bara inblandade i politiken varje dag, utan skrev den.
Lades ned 2006
Medlemmarna var tvungna att lägga ned PNAC 2006. Då hade det andra Irak-kriget blivit väldigt impopulärt bland USA:s befolkning.
– Information gick ut till vanligt folk om att de neokonservativa stod bakom Irak-kriget och kanske hade ljugit för dem.
PNAC förlorade också de anslag till forskning och lobbying som föreningen var beroende av. Medlemmarna ville försvinna från dagsnyheterna för att slippa skuld och anklagelser.
– Alla PNAC:s idéer hade prövats under Bush den yngre. Resultaten var nedslående.
PNAC:s medlemmar tog en paus i hopp om att det amerikanska folket skulle glömma vad de stått för.
När Obama blev president förändrades politiken men situationen blev inte bättre. Fortfarande förde USA dyrbara utländska krig utan vinst i sikte. Då såg de neokonservativa sin chans och lanserade FPI.
Text: Oskar Brandt, journalist i Göteborg