En följetong full av spänning och symbolik

Nyligen kom ”The Gathering Storm” av Robert Jordan ut. Boken är del tolv i en fantasyföljetong, ”The Wheel of Time” som inte bara är spännande. Den innehåller också många anspelningar på vår världs myter och legender. Dock är det dags för följetongen att närma sig sin avslutning.

Publicerad: På Plats i Väster, ”En följetong full av spänning och symbolik”, Nr 11 – 2009

Som mycket fantastisk litteratur utspelas Robert Jordans följetong i en påhittad värld. I denna är människan inte den enda tänkande varelsen. Trolldom är en verklighet att räkna med och frukta. Robert Jordans värld har inslag av företeelser som påminner om vårt 1600-tal. Det sista gör den säregen, eftersom fantasy mestadels utspelar sig i påhittade medeltida världar.

Den ursprunglige författaren, Robert Jordan, var amerikan och bodde i Virginia. Han var en historieintresserad f.d. journalist och fysiker, som fick sitt litterära genombrott i och med denna följetong. Hans intresse för historia syns i hans böcker, eftersom han har hämtat mycket inspiration han hämtat från vår världs egen historia och myter. Jordan dog dock innan han kunde avsluta verket. En ny författare Brandon Sanderson har tagit på sig att avsluta följetongen. När jag läste den nya boken, märkte jag inte att en ny författare tagit vid.

Tiden som ett hjul

I Jordans värld är tiden cirkelformad och inte som vår linjär. Tiden där har varken början eller slut. Den tidsepok som en gång var kommer åter om än bortglömd och i ny skepnad. Jordan har själv sagt att detta betyder att hans universum både utspelas i vår framtid och i vår forntid beroende på vart man vänder blicken. Det finns därför ett betydande inslag av symboler i boken. Många av karaktärerna och samhällena är inspirerade av motsvarigheter i vår egen världs nutidshistoria, historia, myter och legender. Några källor som kan nämnas är apokryferna, Johannes uppenbarelsebok, asatron, de nordamerikanska stäppindianernas historia och myter och buddhistiska inslag mm. Det finns myter i den världen som på ett intrikat vis berättar om en helerska från vår värld, Materese, den förunderlige Inds moder. Inbillar jag mig en anspelning på Moder Theresa i Indien? En allmänbildad läsare kommer säkert att lätt känna igen dessa symboliska lån. J.R.R Tolkien använde sig själv av sådana lån, men betonade i Ringens värld att den fantastiske författaren aldrig får erkänna att de är lån. I hans mening skulle en riktig fantasyförfattare alltså alltid påstå att han skrev om vår världs verkliga historia.

Draken en hatad och älskad frälsare

I den andan skriver Jordan om en förutspådd frälsare, kallad Draken, som efterlängtas eftersom han skall rädda världen. Denne frälsare hatas och fruktas samtidigt likafullt. Draken ska nämligen även i galenskap och oförstånd förgöra världen sådan den var.

The Wheel of Time börjar med hur en kvinnlig magiker kommer till en avsides by. Hon är ledd av en profetia om en man som kan rädda eller förgöra världen. Hon för med sig några av byborna i tron att en av dem är frälsaren/Draken.

Byborna möter många händelser som radikalt kommer att förändra deras världsbild. De möter en värld på väg in i en stor kris. Det finns onda personer som vill hjälpa till med omstörtningen. Det finns också de goda som har en så varierad bild av hur världen bäst bör räddas att dessas egen så kallade godhet nog bör ifrågasättas. Byborna tvingas i detta kaos axla olika roller mer eller mindre villigt. Gruppen splittras även den i olika vyer om hur de skall gå till väga.

Byborna råkar ut för ett myller av skiftande och noggrant skildrade personligheter och raser. Vi möter allt från kungar och drottningar till barbariska hövdingar och nyfikna köpmän. Där finns en vänlig naturvänlig ras av jättar, ogierna, som påminner om Tolkiens enter. Ondskans företrädare har skapat diverse raser, av vilka de viktigaste är myrdraal och trollocker. Myrdraal, en officersliknande ras av ögonlösa, skräckinjagande bleka män, är Jordans absolut eget påhitt. Trollockerna som är en blandning av olika djur och människor är ett slags disciplinerade troll som utgör ondskans legoknektar.

Anspelningar på vår världs myter och legender

Följetongen ger mig som historie- och religionsintresserad en möjlighet att pröva mina kunskaper vilket fascinerar mig. Jordans stil att berätta hur både de goda och onda tänker och motiveras känns för mig som ett led i att förstå människors olika handlingssätt. Den ger en antydan om hur lätt det är att luras till att tro att ens egna drömmar är det bästa för mänskligheten, bara för att de är ens egna. Särskilt fängslas jag av följetongens spännande uppbyggnad. Varje bok brukar nämligen avslutas med ett stort ödesdigert slag som avgörs med storslagen trolldom. Jordans svaga sidor bör inte glömmas bort. Han är hela tiden väldigt noga med att beskriva alla detaljer. Detta leder ibland till ett långtråkigt pedanteri. I början fick läsaren när sällskapet var ute på resa, i stort sett veta hur varenda lilla blomma såg ut. Särskilt gäller detta bilden av kvinnorna, som ofta kan synas småaktig när det inte finns en man i närheten. Kvinnorna klagar över disken, när mannen klagar över att han måste rädda världen eller styra ett folk.

Noggrannheten med detaljerna gäller också skildringarna av trolldom. Dessa ger för den som är van vid fantastisk litteratur en naturtrogen och färgstark bild av magin som är lätt att föreställa sig. För den som tidigare inte prövat på denna genre, kan det hela synas alltför abstrakt och verklighetsfrämmande.

Som fantasyförfattare är Robert Jordan en framstående karaktärsskildrare och en engagerande skapare av ett storvulet epos. Trots detta kan hans noggrannhet med detaljer trötta ut även trogna läsare. Detta förtar inte det faktum att för den som orkar hänga med till slutet, så erbjuds en ytterst spännande läsupplevelse.

Text: Oskar Brandt