Den f.d. IFK-målvakten Thomas Ravelli är en trendigt och ledigt klädd man i full fart genom livet. Vägen mot fotbollskarriären började tidigt då han som ung pojke spelade fotboll på lek med kompisarna.
Publicerad: På Plats i Väster Hälsa & Friskvård, ”Mannen som jagar pressen att prestera på topp”, Nr 7- 2010
Vid tio års ålder började han att spela i lag. Redan från början drömde han om att spela på elitnivå, men det var inget mål. Ravelli höll på med en massa andra sporter också som basket, simning och friidrott. Fadern var läkare för ett fotbollslag. Troligen påverkade det Ravelli att bestämma sig för fotbollen.
Delmål ledde till landslaget
Familjen flyttade omsider till Växjö där Ravelli började spela i pojklaget för Östers IF.
— Målen bestod av korta delmål, säger Thomas Ravelli. Det första steget var att komma med i ett lag för att sedan ta plats bland nästa bättre lag och åldersgrupp.
Till slut var han med i A-laget och därefter landslaget. Karriären blev 25 år lång från den första tiden som 15-årig elitfotbollspelare tills han drog sig tillbaka runt 39/40 år gammal.
Disciplin och noggrannhet extra viktiga
Olika egenskaper hjälpte Ravelli igenom sin svårslagna framgångssaga. Ravelli hatade att förlora och ville vinna alla matcher. Han ville ständigt utvecklas och bli bättre. De små delmålen var ett sätt som tog honom framåt effektivt. Han tyckte att fotbollen var fantastiskt upplyftande. Men disciplinen och noggrannheten var extra viktiga egenskaper.
— Jag är envis och så gillar jag att göra saker ordentligt. Antingen gör jag det riktigt eller så får det vara. Noggrannhet och en glädje inför vad man gör utmärker nog många som når framgång.
Positiva drömscenarion hjälper i motgång
Ibland råkade Ravelli precis som alla andra ut för situationer då det kändes som om han skulle bestiga Mount Everest. Allt var motigt.
— Då målade jag upp drömscenarion som såg positivare ut än den negativa situation jag befann mig i. När det var som tyngst, målade jag upp bilden av hur jag bestigit berget eller övervunnit den svåra uppgiften.
Uthållighet är också viktigt för framgång.
— Den som har disciplinen att genomföra projekt även i motgång, fastän man kanske får byta arbete eller taktik, vinner till slut.
En positiv livssyn oumbärlig
En positiv livssyn är också essentiell. Man måste tro att allt är möjligt, ge mer än man tar och tala om för hjärnan att det du gör, gör du med glädje.
Var man sätter ribban, påverkar också vart man når.
— Var vill du vara? Jag har full respekt för människor med ett 7-16-jobb som de går till i 50 år. Jag skulle inte klara av det för jag tar med mig mitt jobb hem. De med sådana jobb kopplar av från jobbet när de kommer hem. Jag undrar hela tiden hur nästa match eller utmaning ska gå. Jag vill leva i ovisshet som egen företagare. Alla kan bli vad de vill. Det handlar bara om att skaffa sig egenskaperna jag nämnt.
Att bibehålla framgång anser han vara svårare. Det är mycket tuffare att vara jagad än att jaga. Carolina Klüft lade av skjutkampen när hon nådde toppen.
Stanna är att stagnera
— Man måste alltid vara i rörelse. Om du står kvar, så stagnerar du och andra springer förbi dig.
De flesta klarar inte att stå på toppen så länge. De blir bekväma. Ravellis karriär varade så länge tack vare hans ständiga vilja att utvecklas. Som fotbollsspelare är det dock omöjligt att stanna längre än till runt de 40 då den fysiska kapaciteten försämras med åldrandet.
— Intellektet går dock att utveckla nästan hela tiden. När du når toppen gäller det att ständigt vara i rörelse och tänka nytt. Tänk inte att nu slår någon säkert snart mig, utan finn glädjen.
Alla misslyckas ibland. Då kan man välja mellan två alternativa sätt att reagera enligt Ravelli. Det första och sämre är att förtränga misslyckandet.
Lär av misstagen
— Det andra är att acceptera misslyckandet, be om ursäkt, lära av misstaget och gå vidare.
Det gör inget om 100 år att få stryk i en match, men det gäller att lära sig av förlusten så att den inte blir en vana.
Under sin långa fotbollskarriär var Ravelli ofta borta från familjen rent fysiskt och nästan alltid mentalt.
— Min hjärna var alltid på fotbollsplan.
Nu tar han igen det och satsar mer på familjen och egen träning.
Vill ha ständig press
När Ravelli lade av med elitfotbollen, valde han att börja hålla föreläsningar och jobba som konferencier. Sin första föreläsning höll han för tio år sedan inför 80 säljare. Pressen innan Ravelli gick upp på scenen var densamma som han upplevt som målvakt. Varför utsatte han sig för detta igen? undrade han.
— Svaret var enkelt. Jag ville ju det. Jag vill ha osäkerhet och press inifrån och utifrån.
Text: Oskar Brandt